Det stämmer ju rätt bra in idag. Jag fick börja morgonen med ett glas mjölk och en massa hjortronsylt. Jag hade ingen fil men det var så gott ändå. Söta rara Marlene som hela tiden skämmer bort mig hade skickat en burk egenkokt hjortronsylt igår med Magnus. Hon hade också virkat en prinsesstårta till Trollet som genast blev väldigt viktig och omtyckt.
Igår jobbade jag min sista dag och det gör ju inte ont annat än i plånboken framöver men det är ju smällar man får ta ;) Idag står det tvätt tvätt och tvätt på schemat. Och lite städning. Magnus sa igår att han skulle dammsuga idag, jag fattade ingenting men vi får väl se om det blir gjort.
Någon som inte är lika underbart som hjortronsylt på morgonen är att mina barn inte kan sova på morgonen! Jag blir vansinnig att det ska vara så omöjligt att sova bara liiiiiite längre. Visst har vi det bra på så vis att som mest sover hela nätter och så men när dom som igår vart uppe till närmare halv elva och fredagsmyst kan man ju tycka att dom för tusan skulle sova längre än sitt vanliga klockan 06 men icket. Varje morgon, allt mellan fem och halv sex ska dom upp. Det är nog oftast Jakob som kliver upp och då också väcker Trollet inom 10 minuter . Jakob börjar vara så stor att jag hoppats på att han skulle vända och bli lite åt andra hållet och inse hur skönt det är att sova men det verkar vänta på sig....
Nä nu ska jag plocka ur tvättmaskinen för att kunna fylla på den igen.
Det är inte sååå länge kvar men jag har lyckats förstöra de typ 3 riktiga mammatröjorna jag hade. Är det någon som har en eller två mammatröjor i strl M att sälja? Inget jäkla paljett/blom/kärringkrafs utan normal tröja?
Söndag idag, en väldigt fin söndag än så länge. Man blir så mycket snällare när solen skiner tror jag. Vi har vart ute med ungarna och dragit bob och pulka och busat i snön. Skönt att kunna röra sig idag för igår var det inte någon rolig dag. My God så ont jag hade i blygbenet! Så länge jag lyfter båda benen samtidigt går det bra men lyfter jag ett i taget gör det ont så in i helvete. Och för att gå är det ju liksom ett måste så ja, det var inte en bra dag igår. Jag gissar på foglossning som sagt och jag som aldrig haft det förut tycker synd om mig själv, vilket jag är bra på och blir mest irriterad då jag aldrig haft några problem förut och nu plötsligt känner mig gammal och handikappad.
Imorgon är det måndag och den sista måndagen jag ska jobba på väldigt länge. Dock inte så länge som jag skulle velat. Jag vill verkligen kunna vara hemma me rän ett år den här gången men det går ju inte när man inte själv tjänar multum eller har en man som drar in 30 000 efter skatt varje månad. Föräldradagarna flyger iväg och så står man där och måste jobba igen snart. Vad gör man?
Nu har min man lagat lunch till mig så jag ska ta och käka lite och sen ska han få göra mig en latte. Han är ett hjärtegull han ;)
Lägger väl in en bild tillslut också där man ser håret. M tog en bild då jag inte riktigt var beredd därav det väldigt förvånade ansiktsuttrycket. Lägge rin en på de fina monstren också efter att dom hade målat varandra med ansiktskritor.
Jag är här men har inte kul att skriva ;) Idag blev jag deppad när jag klev upp av all snö. Jag har inga vinterskor och hade inte letat reda på vinterjackan så jag är dyblöt om fötterna och frös som en hund på förmiddagen men ska nu pass apå att hissa luvtröjorna jag köpte från Gina Tricot. Det blir absolut fler av dom. Dom är ju inte speciellt översnygga eller så men jag som hade köpt dom för att ha efter graviditeten blev väldigt nöjd när jag insåg hur långa dom faktiskt är och hur hela kulan ryms utan minsta problem och tröjan ändå går ned över rumpan plus att den sen blir lång och skön att ha efter förlossningen som det var tänkt från början. Ska klicka hem 2 st till ikväll.
Annars så vet jag inte. Jag kan fortfarande inte se mig i spegeln utan att bli riktigt dyster över hur fan jag ser ut men funderar ändå på att låta det vara tills jag iallafall har kalvat. Det sägs ju ska inte vara någon fara men det känns inte riktigt ok att hålla på med en massa avfärgningsmedel och blekningar och sånt ifall skiten på nåt vis tar sig genom huden och ut i blodet osv. Ja vi får se. Nu ska jag skynda iväg på ICA och köpa mig ett par fodrade stövlar jag ställde undan där imorse. Jag är desperat då jag inte har någon vintersko och jag är ju inte så petig heller så det får bli ett par bruna vanliga stövlar helt enkelt.
Jo! Jakob har fått lite knepiga utslag sedan Rissa kom hem till oss. Kan det vara så illa att pojken är allergisk mot just henne trots att det gått bra med tidigare djur? Nu är ju valpar mer allergiframkallande och för en vuxen kan det ju släppa sen men det rekomenderas ju inte att man ska "tvinga" ett barn att komma över det då dom kan bli än mer allergiska? Ja vi får hålla koll på det. Uppfödaren är medveten om det men skulled et bli så jäkla illa att vi måste skicka tillbaka henne så ger jag upp det här med hund. Då är det bara inte meningen att jag ska ha hund då dom bara blir sjuka, överkörda eller gör mina barn allergiska!
Jamen man tappar ju som den där blogglusten rätt ofta nu, mest hela tiden. Det rullar på här iallafall. Jag har 2 veckor kvar att jobba, gillestugan är på G och den söta vackra valpen fick flytta hem till oss så just nu är det mycket jaga och hålla koll och än så länge inget kisseri inomhus.
Jag gjorde som jag skrev om tidigare och färgade håret igår. jag ångrar mig, djupt. Jag ser hemsk ut. Alltså frissan gjorde inget fel utan hon har gjort precis som jag sa att vi skulle göra. Det är att jag överhuvudtaget färgade bort mitt blonda hår som ger mig enorm ångest och jag kan just nu inte ens titta mig i spegeln :( Det ser inte ut och känns inte som jag alls. Kajjan kämpar med att övertyga mig om att det var rätt val men just nu lyckas du inte ;) Tror jag rakar av mig allt och börjar om.
Idag var det dags för morskan igen och det var ju med ok-stämpel i rumpan jag gick sen. Jag var dock inte beredd när hon säger att vi skulle stickas idag igen. Bad henne ta den svarta nålen och då frågade honom jag inte ville ha den lilla barnnålen då och det var ju bra det. (Men det gör ont ändå!)
Tack och lov hade jag bara ökat 1 kilo på 3 veckor nu. Inte för att jag bryr mig så men då det var 4 kilo sist så räcker det med ett nu. Blodvärdet hade ökat trots att jag inte ätit mina tabletter så då kan jag fortsätta skita i dom med. Magen hade växt 4 cm på dessa 3 veckor och låg nu på SF 30 i vecka 28+0. Vad mer? Fosterljuden fortsätter ligga högre än vad dom varit med dom andra barnen och var idag på 153. Huvudet nedår mend en har ju fortfarande gott om plats att vända sig fel. Jag känner av blygdbenet mer och mer när jag suttit eller legat och går som en gammal tant när jag klivit upp men det överlever jag.
Nu ska jag lägga mig i soffan med Rissa som snarkar i mitt knä. Imorgon kanske det kommer bilder på håreländet och hunden.
Hon är väl ungefär det vackraste jag sett i chihuahuaväg i hela mitt liv och jag har tittat på många chis. Jag sitter ju och spanar runt nu och då på både chis och bostonterrier som vi fastnat för. Dock är det ju mycket svårare att få tag på en boston så den får vi nog avvakta med. För några dagar sedan dök denna granna dam upp på skärmen och jag bara gapade. Jag älskar henne, tala om en unik liten dam.
Vi får se vad det bliver av detta ;) Jag har fått dom där kommentarerna med negativ klang som säger "men vänta för guds skull med hund nu när ni ska ha barn" osv. Jag själv däremot känner att det kan ju liksom inte bli bättre än att ta en valp NU när jag kommer vara hemma varje dag först i 2 månader med massa tid för grundträning och sen hemma med bebisen. Vi saknar hund, Jakob pratar om hund nästan varje dag och det skulle gå fasen så mycket bättre nu än då man ska jobba heltid. Men som sagt, vi får se ;)
Ja för tillfället har jag inget som helst spännande att skriva i någon blogg. Jag bjuder på en magbild bara då jag vet att det är några av er som känner sig totalt försummade av mig som aldrig har tid eller ork att träffas och inte ens har hunnit se någon mage.
Köpte denna på tradera för ynkliga 26 kronor då jag blir besatt av stickat på hösten men den var lite för "söt" för mig men vad tusan.
Idag är en bra dag, än så länge och om man jämfört med de andra dagarna och vi har alla humöret på topp. Barnen har stängt in sig och leker för fullt och jag ligger och pratar med Buset. Beställd emig 2 tröjor till igår som jag hoppas kunna ha efter nyår:
Jag vill så himla gärna köpa mig en ny vinterjacka också men nu får det nog räcka. Det får bli nästa vinters storsatsning.
Nu ska jag se om det här Trollet vill vila något idag eller inte för då drar vi och köper lördagsgodis.
Till mamman och pappan blir det panacotta ikväll efter det här enkla receptet: Pannacotta
Jag har ett namn som jag fastnat väldigt ordentligt för. Magnus är inte överförtjust (än) men hur mycket jag än försöker skjuta det åt sidan och fundera på andra så vill det inte försvinna utan återkommer i slutändan jämt. När jag pratat med andra om det så har jag faktiskt bara fått en eller möjligtvis två positiva reaktioner, resten har skrattat eller höjt ögonbrynet. Lillasyster kom tydligen att tänka på en padda det frösta hon gjorde.
Så säg mig...är Hedda så himla hemskt? Inte riktigt samma nivå som Jakob och Olivia utan kanske lite kaxigare men är man minst måste man vara kaxig, och minst kommer hon ju iallafall vara i säkert 5-6 år ;)
Ja nu ska jag berätta för alla er som tycker att min svamphistoria är spännande hur det gick. För alla är väl hemskt nyfikna? (Jo, det var ironi)
Hon jag pratade tyckte vansinnigt synd om mig och det lät som att hon skulle börja gråta med mig i telefonen men den bittra sanningen är att så länge Buset finns i magen kan dom inte göra ett skvatt! :( Jag kan bara försöka lindra i 14 veckor till. 14 veckor!! Jag vet inte hur jag ska klara det?! Jag är riktigt deprimerad efter bara knappt en vecka med den här skiten. Hon var förvånad över hur jag kunde fått ha sånna besvär i så många år utan att det följts upp mer. Tex så har det aldrig någonsin tagits en odling. Det finns ju tydligen olika sorter osv. Iallafall så sak det sa hon så snart jag kalvat, baske mig medans jag fortfarande ligger i sängen och bräsar tas ett prov för odling och fixa detta en gång för alla. Det känns bra att hon var så engagerad och skulle vänta på mitt samtal men 14 veckor...jag dör.
Nog om detta då..jag ska inte informera er mer om detta äckel. Jag ska istället laga klart middagen och bädda sängen.
Jag har gömt mig på jobbet eftersom jag inte kunde hålla mig från att gråta. Inatt kunde jag inte behärska mig och kliade väl så gott som sönder mig själv. Jag har ringt kvinnokliniken som ska ringa upp mig om en timma. Det här går inte...vad gör jag om dom säger att dom inget kan göra? Dom får fan lägga in mig och söva mig i 3 månader då för nu vill jag inte vara med mera....
