Maroschka

Vilda alltså, snacka om att göra skäl för sitt namn! Alla småungar är lite nagliga och man brukar få ställa undan sånt man är rädd om. När det gällde Jakob var det bara några småsaker vi fick flytta och det gick snabbt att han förstod att låta bli så vi kunde sluta plocka bort det. Olivia behövde vi knappt plocka undan för. Så kom då Vilda....ujuj.
Alla dörrar i huset måste hållas stängda, tar hon sig in till sina syskon blir det totalt kaos. Skulle toadörren lämnats öppen får vi sanera både badrum och barn efter diverse toaborstlekar, plocka saker ur toan och kliva över allt som rivits ut.
I köket är alla skåp igenknutna och nåde den som lämnat sopskåpet öppet!
Nu på morgonen har barnen varit uppe och grejat och jag har legat kvar under täcket och dragit mig men fått springa upp ändå varannan sekund för då hörde jag klirrande, aj fan ljuslyktorna i vardagsrummet! Upp och ställa undan och snabbt tillbaka i säng ;) Tre sekunder senare hör jag skallret från hundens vattenskål, NEJ är den inte bortställd?! Upp och torka vatten och tillbaka till sängen. Efter någon minut hör jag ytterdörren öppnas. What?! Är den inte låst?? Bebisen rymmer! Upp och plocka in henne, låsa dörren och tillbaka i säng. Det gör någon minut så hör jag flaskor kastas och påsprassel. Åhh Gud, någon har alltså lämnat sopskåpet öppet ändå...suck...jag ger upp...