Jo den börjar krypa sig på ändå, än fast jag var så övertygad om att den skulle dröja den där himla längtan. Vilda fyller snart ett och allt har gått i ett tempo jag inte varit med om med de andra två och än om det kanske vore lite häftigt att ha tätt så vet jag nog innerst inne att det inte är läge utan bättre att vänta iallafall minst ettt halvår innan vi börjar fundera på det så idag börjar med med dessa:



Jag hoppas verkligen att jag får må bra av dom så det inte blir som med förra sorten jag åt, då var det inte roligt.


Men sen...så...är väl 4 ett bra antal. Jämt och allt ;) 5 är alldelens för många så 4 är perfekt. Jag måste bara övertyga maken om det också.