så lever jag. Jag har funderat och försökt komma på någongång då jag mått sämre än så här men kommer inte på nåt. Jag har nog aldrig varit så sjuk. Eller ja det har jag ju säkert men med 3 barn och då man inte kan sova bort skiten som förut så känns allt väl 1000gånger värre.
Jag har hostat sönder halsen så vansinnigt att jag nästan gråter för varje andetag. Till det har hag feber och den har gjort mig totalt väck. Igår orkade jag nästan inte hålla Vildan.
Imorse skulle Magnus göra i ordning barnen och fara på föris men så hör jag att Olivia kräks...great! Det fick bli så att jag sjukskrev mig och Magnus tar vård av barn för jag fixar inte att ta hand om alla 3 då jag har flunsan och dom har magsjuka. Nä det här är nog det värsta jag varit med om!
Sen födde ju katten sex ungar inatt och just nu är det väl inget men fy fan om några veckor. Vi skulle kastrera henne men blev rekomenderade att vänta tills hon blitt ett år. Då det inte fanns några hanar i byn så var det inga problem med det men så flyttade det in en ny familj för ett litet tag sedan som hade en hankatt och precis då löpte Berta och ja......nu blir det kastrering fort som fan...
Nu måste jag ta och ta hand om Vildan som även hon blitt riktigt förkyld med så mycket snor att hon kräks stora snorspyor av det hon sväljer.
Det ljuva livet....