Jag pratar om alls vårt troll Olivia.

Olivia har varit min lilla prinsessa, mitt lilla troll och gullunge. Humör har hon alltid haft, ett hetsigt sådant men det har ju bara vart ibland och det är hon. Senaste tiden har hon dock sakteliga börjat driva oss till vansinne. Först oss här hemma, sen bla sin moster tror jag och nu dagmammorna. Hon har alltid varit en liten dramaqueen men nu är det extremt och går för långt. Det hon gör är att hon skriker, jösses som hon skriker och gråter om något går emot henne och inte bara då utan om någon säger fel sak till henne eller om någon råkar ta i henne! Hon blir hysterisk och gråter de största tårarna och det går inte få henne att sluta! Det går inte om man blir arg, det går inte med hot, det går inte med kramar och det går inte med mutor, hon skriker som om det är mest synd om henne i hela världen.
Hon blir extremt tokig om tex en socka hasat ned, det tål hon inte men istället för att dra upp den så kommer hon springande, hon vrålar och hoppar och studsar och har panik över denna jäkla socka. Samma sak om hon är snorig, varför inte bara komma och säga att hon vill torka näsan? Nej hon hoppar, skriker och verkar hålla på bryta ihop!
Jag blir galen när ungar skriker på just det viset! 
Hon är också sur. Och jag vet att tex Eva tror att hon varit sur hela sitt liv för att hon ser ut som en suris men nej det har hon såklart inte utan hon har ett allvarligt sätt och är svårtflörtat till skratt, iallafall när hon var lite mindre. Men nu är hon sur och blir hon tilltalad när hon inte tänkt eller så så kan hon bli skitförbannad....och skriker.
Vi upptäckte att det var värre ju fler barn hon är bland och jag funderade på om hon tycker det är hemskt och jobbigt med många barn. Jag hade rätt har vi kommit på, fast på ett annat vis. Hon tycker inte det är jobbigt med just många barn utan hon tycker det är jobbigt att inte få massvis med uppmärksamhet. Såklart spelar Vilda in mycket i hennes sätt. Hon började med detta redan innan men sen Vilda kom har det blivit extremt. Jag tycker vi gör vårt bästa genom att ge henne egentid på bla badhuset, följa med ensam och handla, stänga in oss på hennes rum och leka osv men som sagt, hon är ju en dramaqueen.
Så vad göra? Bara att vänta och rida ut stormen men herregud vad ungen kan göra en näst intill vansinnig. Hon gör att man nästan kan begripa att det slår slint för folk och de sen går för långt. Jag försvarar inte de galenskaper folk gör med sina barn, man rör aldrig sina barn, men jag kan ändå förstå att det händer.
Det är väl bara att fortsätta ge henne lagomt med uppmärksamhet, försöka att inte göra en stor sak av hennes utbrott och hoppas på det bästa.....