Maroschka

Nej jag vet inte om jag tänker blogga igen. Men just idag tänker jag skriva innan jag går och lägge rmig bara för att det kanske kanske känns lite bättre sen så jag kan sova.

Hormoner? Ja visst...förmodligen, men det känns alltid som att det är allt annat skit runtomkring det beror på.

Idag har jag gråtit...och gråtit och gråtit.
Jag har bölat för att jag är trött. Jag har bölat för att jag inte får vara mig själv utan att det ska vara fel. Att det inte kan få vara så att vi är olika och inte uppskattar samma saker utan att vissa av oss helst vill umgås med folk hela dagarna medans andra som jag njuter som mest när jag får vara i fred hemma. Jag har bölat för att TRollet är inne i något helknasigt (2års trots?) där hon plötsligt vägrar sova på kvällarna och hela dagarna är mer mammig än någonsin där bara mamma får peta på henne och hon helt plötsligt fått för sig att hon ska bäras och när jag inte orkar skriker hon så hela byn hör henne. Jag har bölat för att Magnus inte verkar förstå någonting och inte verkar vilja göra det heller. Jag har bölat för att jag har bölat så mycket att TRollet kommit fram och kramat mig, strukit mig på kinden och sagt "ååhh mamma". Jag har bölat för att Jakob drive rmig till vansinne med att konstant kissa en liten fläck i kalsongerna, och nej det är ingen UVI utan han bara stenvägrar gå på dass försen där är på gränsen till försent. Jag har bölat när jag sett på "Livet på BB" på TV för att det finns en möjlighet att det här är sista gången jag får göra det här, fast mest troligt inte ;)
Jag har bölat för att jag får sån ångest över att allt är ute då jag har en jävla ond aning om denna graviditet, att det inte komma bli bra i slutändan då ungen knappt gett sig till känna mer än en gång hittils medans Trollet sparkade varje dag från vecka 15. Det känns inte äkta liksom...svårt att förklara.
Droppen blev när jag kämpat för att försöka göra något bra av det här gammköket men i slutändan hade fått det att se ut som mina barn var döda och begravna. Inget kunde jag göra rätt idag och får ge upp med att försöka få det fint hemma. Jag har då flyttat på alla ljus och allt så folk ska förstå att dom lever.
Jag har dock njutit av att se Jakob vara så glad hela dagen och bara lekt och lekt. Mamma, Pappa Barn tror jag det var dom lekte.

Nu går jag isäng, hoppas på att få ett livstecken från bönan och sen skiter jag i allt och hoppas på en bättre dag imorgon.
GodNatt.