Lilla vackra underbara
Kategori: Allmänt
Tyvärr blir det ju så att när man får barn så glider man oftast ifrån de omkring en som inte har barn och börjar istället umgås med de man aldrig trodde man skulle umgås med. Inte med flit utan det bara blir så. Barn är en så stor sak att ha gemensamt. Det hände mig och lillasyster efter jag fick Jakob. Nu när hon också har sin vackra sötnos så hoppas jag vi blit bättre på att umgås igen både för vår och barnens skull. Jag är så rädd att inte träffa honom ofta nog så att han varje gång vi träffas inte riktigt minns mig. Och det skulle vara så kul om Jakob och Olivia och "han" (ingen namn ännu) verkligen fick en riktig kusinrelation då det som mest skiljer 3 år mellan dom vilket om 3 år till inte kommer göra så mycket utan dom kan leka ändå. Och Trollet och "han" skiljer det ju bara 9 månader på så dom kan ju verkligen ha glädje av varandra.
Jag trodde det skulle bli tungt att träffa honom, alltså att jag skulle bli sådär äckligt bebissjuk så allt bara blir jobbigt men tack o lov blev det inte så. Jag blev avundsjuk på hela situationen med att se sitt barn för första gången, ligga på BB som jag tycker är så mysigt och att få åka hem för första gången med sitt barn. Men själva delen att ha en bebis saknar jag inte ännu. Dom är ju så otroligt vackra och goa och mysiga men "tråkiga" om ni förstår mig.
Trollet och Jakob är ju så pass stora att man nu kan börja ha riktigt kul med dom och dom får också ut något av det. Jag har ju faktiskt haft 2 bebisar på drygt 2 år redan.
Men visst längtar jag efter att få göra det igen, jag blir alldelens varm när jag tänker på att jag ska få vara med om allt detta igen. Förmodligen för sista gången men med 3 gånger är jag nog nöjd. Min dröm har sedan jag var liten alltid varit att ha 3 barn.
Trollet som ju faktiskt bara är dryga 9 månader blev plötsligt jätte stor och jag kan inte ens kalla henne för bebis längre tror jag :)
