dvs ingen alls.
Fy fan vad jag önskar att jag var en som tycker det är roligt att träna. Jag vill också när jag inser att jag har en extra timma ledig bli glad och glatt skutta iväg till gymmet. Jag har försökt det har jag och nej jag blir inte mer motiverad när jag väl är där. Självklart skulle jag nog tycka det är roligare och roligare så snart jag börjar se resultat men utan glädje och motivation så dröjer dom resultaten, eller snarare uteblir. Jag gick mycket på aerobic ett tag men oj så jag gruvade mig varje gång innan. Jag gillade det inte men jag ville röra på mig. Men roligt...nej. Jag vill heller inte välja ett förtryckt program av typen "lätt" "medium" eller "hård" träning. Jag vill ha det som för några år sedan. Den enda gången i mitt liv jag fullkomligt älskade att träna var när Mi övertalade mig o Magnu satt börja hos honom på "trean". Han gjorde personliga träningsprogram åt oss och följde oss i varenda övning och rättade och peppade. Jag höll på så länge att jag såg tydliga resultat, vilka muskler jag hade. Jag älskade mina armar och axlar!! Men Mi fick för lite tid och bor nu inte här längre. Den lokalen var precis lagom för mig. Jag tycker BodyCenter är för stort. Dessutom så många maskiner inom styrka. Med mi höll vi bara på med vikter och det var så kul.
Jag vill inte fortsätta såhär, jag måste göra något men har ju ingen som helst jävla karaktär. Visst jag kan gå ut med vagnen varje dag i kanske en vecka men sen dör det av. Jag har påbörjat så mycket sen Jakob föddes men jag kan inte fullfölja NÅGONTING.
Jag skulle ge allt för att få styrketräna igen och tycka det är roligt.
Om jag bara hade kunnat hitta programmen han gjorde vore ju en början men dom är borta för evigt sen flytten. Dom var super.
Uppvärmning för varje ny kroppsdel var 20x2 och sedan då lite olika med 4x3, 2x10 osv.
Jag märkte tyvärr aldrig något på magen men resten av kroppen.
Buhu...