Tänk att vi umgicks från morgonen då hon kom förbi mitt hus innan skolan tills vi gick o la oss på kvällarna så gott som. Om jag visade mig i korridiren på skolan utan Eva så frågade de andra och tom lärarna om Eva var sjuk idag. Jag saknar den tiden...vi var som lång och lerhalm..säger man så?
Så fort skolan var slut var det hem o käka sen mötas upp igen. Det blev lite sämre med det efter att Eva o Erik (som hon fortfarande är tillsammans med) blev ilag och vi började olika linjer på gymnasiet.
Sen flyttade hon :( och jag fick barn.  Det gjorde ett rätt ordentligt glapp mellan oss ett tag. Men när vi sen träffades så insåg vi nog båda två att allt ändå var precis som vanligt!! Trots att vi inte träffats på evigheter, vuxit på oss och så så kunde vi ändå börja våran träff med samtal om muspruttar och liknande.

Ja så pass viktig är hon för mig att jag känner mig så ogenerad av hennes närhet att hon fick vara med vid Olivias födelse. Jag lovade henne det och smsade när det var dags. Hon vågade inte säga eller göra så mycket under mitt plågade gnällande men jag minns att jag tyckte hon var så söt då Magnus sprang iväg för att köpa något att äta till sig själv och jag låg där och hade världens jäkla värkar. Då satte hon sig bredvid mig och strök mig på armen med typ lillfingret :) Jag tror hon var lite rädd och visste inte om jag ens ville att hon skulle röra mig men allt sånt uppskattas.
I löve you!
Och by the way Eva...jag har bara dryckit 1 glas ;)

Du är välkommen vid nästa förlossning också. Då har du vanan inne och kan hjälpa till. Men jag ska fan i mig vara med vid din också!!