Min lilla Meggie. Jag har gråtit så tårarna bara sprutar och varje gång jag tittar på den teckande porträttbilden av henne så brister det igen.
Jag var väldigt less nu på slutet och så men Meggie var min första hund och innan Jakon föddes var det alltid jag och hon. Vill höll ihop jämt och hon var världens gladaste lilla hund.
Efter barnen kom förändrades hon väldigt mycket. Hon blev tillbakadragen och sur och skrek så fort Jakob kom nära, hon hatade honom. Dessurom blev hennes bakben under den här tiden väldigt dåliga och nu när veterinären undersökte henne så sa han att det var väldigt illa. Knäleden var ur plats hela tiden, den gick inte ens att få rätt igen för den hoppade ut direkt. Det var därför hon smalnat av också för hennes muskler i bakkroppen hade inte arbetat ordentligt så dom började förtvina. Som tur var verkar hon inte alls ha haft ont utan det har väl mest varit jobbigt och nu var bakbenen slut helt enkelt.

Men det gör så ont och jag har så dåligt samvete över att hon kände sig undanskuffad av barnen.
Sov gott min lilla råtta.


030714-090223